Hemsidan fick en pratstund med några 86:or och deras tränare. Låt oss ge dem den uppmärksamhet de förtjänar. Det är på tiden att denna årgång uppmärksammas. Detta är nämligen en årskull som har vunnit allt i Sverige som går att vinna. Det ni! Allt utom utomhus-SM som de dock bara har deltagit i en gång. Annars är de obesegrade genom åren. De mindre cuperna såsom Coca Cola-cup är knappt värt att nämnas tycker de jag har pratat med. Men visst är de väl så att alla dessa mindre segrar leder till de större? Såsom dessa framgångar:
Gothia 1:a 2001
Gothia 2:a två ggr
Aftonbladet Cup 1:a 2 ggr av 3 möjliga
Paris Cup i Frankrike
Serieseger P16
Lilla Landslagscupen
Junior Allsvenskan light
Inomhus-SM Falun 2003
Ovan segrar är med andra ord bara axplock av alla de framgångar dessa killar har uppnått genom åren.
Att hemsidan nu väljer att ge 86:orna uppmärksamhet är klockrent tycker vi. Jag ringde upp tränaren Henrik Racchumi och avtalade en tid på Häckenborg. Blev tipsad av lagkamrater till de fyra utvalda vilka jag absolut skulle tala med i laget. Blev nyfiken på varför dessa fyra just blev rekommenderade men mindes sedan de matcher jag har sett under Gothia och pusselbitarna föll på plats. De fick frågan själva så vi återkommer till det. Tipselit består idag av 20 spelare, killar födda -85 och -86. 86:orna var från början ca 60 st.
De fyra utvalda är:
Ismet Yilmaz yttermittfältare, anfall
Favolag: Real Madrid Favospelare: Ronaldo
Började spela i BKH -97 p g a att kompisarna spelade i klubben.
Övriga sporter: handboll, slutade vid 14 års ålder.
Samet Vatansever mittback, ytterback
Favolag: AC Milan Favospelare: Rui Costa
Började spela i BKH p g a äldre bror som spelade i klubben.
Övriga sporter: endast fotboll
Christian Thanche mittfält
Favolag:Arsenal Favospelare: Patrick Viera
Började även han spela i BKH för att han hade äldre bröder i klubben.
Övriga sporter: endast fotboll
David Prochazka innermittfältare
Favolag: Manchester United Favospelare: Min bror! (låter stolt) Janne Prochazka, spelar i Skärhamn nu, utlånad från Blåvitt.
BKH var den “närmaste” klubben och kompisarna drog även här.
Övriga sporter: Pingis(var bland de 10 bästa i Sverige), tennis, badminton och schack. (skrattar)
Dessa killar tränar med BK Häcken 5 ggr i veckan. Må – Fr plus att de har match varje helg. Tre av killarna, Ismet, Samet och Christian går på Idrottsgymnasiet Katrinelund och tränar där dessutom och fick ihop allt som allt 8 pass i veckan. David går på Donnergymnasiet – samhäll med inriktning ekonomi. Så säg i alla fall 8 pass i veckan plus match varje helg. Hinner de med något annat frågar man sig? De är ju i en ålder då mer saker här i livet borde locka, vi ska strax få svar på detta.
Min första fråga blev mot bakgrund av alla segrar:
Vilken är den största av dem alla?
– Gothia! (Ismet), Inomhus SM, (David), Ähh, Gothia är stort alltså men det var Falun också! (övriga lägger sig i och de har kanske lite delade meningar om detta – viktigt? Nej, de kan räta på sig helt enkelt och bara vara stolta över allt de har presterat,,,)
Samlar ihop dem, åter till ordningen, vi pratar lite om hur det har sett ut genom åren. Jag är nyfiken på om de har haft samma flyt under alla år, är detta möjligt?
– Ja, vi har krossat allt i vår väg! (Samet) (tystnad, inget garv, de ser eftertänksamma ut, kan man säga så (?) verkar de fundera, så ser de mig alla i ögonen, de h a r krossat allt i sin väg,,,)Redan från början, vi började spela alla vid 5 års ålder här i Häcken (alla utom Ismet som kom -97 från Färjenäs) har vi verkligen vunnit allt. Det är helt otroligt när man tänker tillbaka på det.
Osökt funderar man ju då på varför just denna årskull är så bra? Hur kommer det sig, är 1986 ett extra bra år, stod solen extra högt på himlen då or what?!? Frågan måste ju ställas.
– Olika kulturer! (Ismet) Jag tror verkligen det beror på det! (vi hamnar i en diskussion om att forskning visat att mångfald berikar,,,)
– Men det kan bli problem också,,, (Christian), med kulturkrockar m.m. fast det har inte vi i och för sig,,,
– Vi har en otroligt bra sammanhållning (!), speciellt de två sista åren. (samtliga är överens om att den goda sammanhållningen är viktig) Dessutom är tränaren viktig, personkemin måste bara stämma!
Ismet är en kille som tyvärr haft oturen att skada sig en hel del under åren, när jag ställer frågan om detta är ren otur, beror på hans spelstil eller vad som händer honom, tittar han lite under lugg på mig, säger att han förväntade sig den frågan:
– Detta händer när jag inte är koncentrerad, när jag inte fokuserar. Jag kan hamna i situationer då jag egentligen knappt vill vara på plan också gör jag bara något, t.ex. den där bisacletasen i Gothia förra sommaren som slutade med att jag bröt armen på tre ställen. (suckar) Det handlar helt enkelt om att jag inte koncentrerar mig tillräckligt i vissa situationer. Men sedan är ju också en del av mina skador sådant som har hänt utanför planen, tyvärr. Jag jobbar på det! (skrattar lite)
Vi lämnar ämnet, det känns brännbart och jag hoppas att Ismet får vara skadefri framöver! Samet är killen som blivit uttagen till Juniorlandslaget och nu spelat med dem ett par gånger. Det måste väl vara en viss skillnad i alla fall att spela med landslaget om man jämför med Häckens 86:or tänker jag, hur duktiga de än är? Ber således Samet att jämföra:
– Det stämmer, det är en stor skillnad! Alla fokuserar nämligen på matchen till 100%, alla ger verkligen precis allt, samtliga vill ju visa vad de går för så det går helt enkelt inte att jämföra. Man blir mottagen och behandlad annorlunda som spelare, man får mer respekt. Uppladdningen inför matchen är på en helt annan nivå och tempot under matchen är betydligt högre. Alla ger allt, tror att det är den största skillnaden.
Henrik, tränare för 86:orna har sin bakgrund i Backa där han spelade som junior, tog en plats i A-laget men slutade för att han helt enkelt inte trivdes. Han såg en del killar i sin omgivning bli illa behandlade och valde att lägga fotbollen på hyllan ett par år. Bitter? Kanske,,,Nu har Henrik i alla fall varit verksam som tränare i Häcken i 9 år. Det var en del tränarproblem i dåtidens P80 som förde honom till klubben. Han hade bl a hand om Kim när han kom till klubben som 14-15 åring:
– Jag trodde faktiskt inte på Kim. Vad jag menar är att jag inte trodde det skulle gå så bra som det verkligen har gjort för redan då var det oerhört mycket fokus på honom och det krävs en hel del av en kille i den åldern för att klara den pressen. Jag är glad idag givetvis över att det har gått som det har.
Trivs du som tränare i Häcken?
– Både ja och nej. Det finns för många viljor tycker jag, dessutom tycker jag att Häcken är dåliga på att uppmärksamma talanger som t.ex. nu 86:orna genom åren. Det är alltför mycket fokus på A-laget, de är nog så viktiga givetvis men vi har en stor ungdomsverksamhet som knappt omnämns. Inte ens ungdomssektionen kan komma och gratulera oss till de framgångar vi har uppnått. Om det beror på den svenska avundsjukan eller vad det beror på, vet jag ärligt talat inte. Dessutom kan jag ibland tycka att det är tragiskt när uppenbara talanger inte får förlängt kontrakt, men detta är ju en elitklubb och man ska väl inte glömma att det hade hänt dem i Öis eller i Blåvitt också. Konkurrensen är hård.
Uppmärksamheten ja, detta är något vi återkommer till under samtalet flera gånger. Det finns en besvikelse eller kanske irritation i rummet över detta. Ställer således den raka frågan, det blir nödvändigt.
Blir ni uppmärksammade för era framgångar av klubben, i skolan – överhuvudtaget?
– Inte av klubben (samtliga instämmer i Samets kommentar), aldrig av klubben känns det som, av tränaren ibland! (alla skrattar), men i skolan får vi det (Christian), i skolan håller de koll, de vet hur stort det är att vinna vissa cuper och det händer att lärare där kommer fram och gratulerar. Tror att alla här håller med om att vi är besvikna på klubben när det gäller detta (David), det kan du gott betona! Lova att du gör det! I Häckens gästbok har vi ibland sett att det har stått något och det låg ju faktiskt som en nyhet att vi vann i Falun men först efter ett par dagar.
Okey, bättre sent än aldrig? Med att få uppmärksamhet, hoppas i alla fall hemsidan. Så till min fundering över att jag just blev rekommenderad att tala med just dessa fyra killar. Varför? Kan de kanske svara på det själva, med egna ord?:
– Jag tror det beror på att det var vi fyra som blev uttagna till stadslaget (Samet), vi har varit skelettet i laget under alla år,,,(David), vi har varit centrala i laget, kan man säga så? ,,, stommen,,,
Henrik lägger sig i:
– Det har gått otroligt bra för dessa fyra killar helt enkelt, genomgående under alla år. Ingen av de här fyra har egentligen haft någon down-period utan som en röd tråd har de flutit på för dem. De ä r duktiga. Givetvis i kombination med de övriga i laget, det måste ju tilläggas. Det såg jag senast i Falun, vi låg under med 4-1 i halvtid, dessa killar som i vanliga fall byts ut efter en minut i en inomhus turnering fick spela i andra längre tid än brukligt och vi hämtade hem underläget. Vi vann sedan på straffar. Det var dramatik men här fick man se att de här killarna kan man alltid räkna med. Om fem år hoppas jag få se dem i A-laget, märkligt vore det annars.
Vad tror ni själv att ni gör om fem år? Att drömma är inte förbjudet,,,
– Jag spelar i Besiktas! (Ismet)
– Allsvenskan eller Galatasaray.. (Samet, skrattar lite)
– Jag kommer spela för BKH de här två åren, sedan hoppas jag ta en plats i A-laget och sedan skulle jag vilja till Spanien eller England. (David)
– A-laget i någon klubb i Superettan eller i Allsvenskan, sedan ska jag spela i Arsenal! (Christian) (skrattar)
Som sista fråga nu då; hur går det för A-laget i år?
– Kvalplats ( detta säger Ismet, David och Samet) men Christian säger med fast stämma: De vinner! Jag tror verkligen det!
Summa summarum, minns dessa namn, dessa killar. Detta är fyra oerhört målmedvetna killar, ibland hinner de knappt se sina familjer berättar de. Det händer att de går iväg till träning kl 06.00 på morgonen och kommer hem kl 21.00 på kvällen efter x antal pass och skola. Prio 1 har alltid varit fotbollen. Tjejer? Ja, de säger att de hinner med det också faktiskt men fråga mig inte när, för det gick inte riktigt att få fram. Dock säger de att ett liv med besök på cafe